Tillbaka till verkligheten
Det började i onsdags, vi var och tränade som vanligt. Jag märkte att det inte var som vanligt. Mycket riktigt, David hade fått feber efter två veckors förkylning.
Och det var inte slut där. I fredags började han på sin första penicillinkur mot öroninflammation. Äntligen tänkte jag, nu kommer han bli bra. Och fort brukar det också gå. Det gjorde det alltid för Biffen.
Men lördagen var den sämsta dagen. David hade inte ätit sedan tisdagen och febern gav sig inte. Han var riktigt risig och sjukvårdsupplysningen tyckte att Akademiska var nästa anhalt för oss.
Men hur kul hade det varit att sitta där i ett ruttet rum en lördag. Klart att jag gör det för Davids skull. Men vi visste ju att sömn och mat skulle göra honom bättre.
David är ju inte känd för att sova och de här dagarna sov han ännu mindre och mera oroligt. Konstigt när örat gör ont!
F lyckades få David att sova en tvåtimmars och därefter kunde vi lura i honom lite mat. Han blev piggare.
Sen kom de där röda prickarna på kroppen. De blev bara fler och fler. Vattkoppor! Hjälp, nu är det bara att vänta på att resten av familjen blir sjuka, själv väntade jag mig bältros.
Vi glömde såklart penicillinkuren (Kåvepenin) igår kväll. David sov bättre i natt men hade krafter att skrika mellan 3 och 4. Sen vaknade han kl 7, längsta sovmorgonen hittills...
De röda pricka var också borta. Så boven i dramat var Kåvepeninet. Så nu har vi avbrutit behandlingen och vi hoppas på att David inte omsjuknar.
Ett stort plus och massar rosor till vårdcentralen!
Nu sover vår lilla skatt och jag ska sätta igån med stickningen så att sockorna blir klara nångång!
