Ettår senare

Ungefär så lång tid har det tagit innan tavellisten kommit upp på väggen. Allting har vart klart. Listen har legat på golvet, bokstäverna har stått och väntat. Allt som fattats har varit tre skruvar i väggen. Och ändå, ska det ta sån förbannat lång tid att få listen på plats.   Nu är det bara resten kvar... Så pass att jag nu vill göra om rummet. Men det behåller jag som en hemlighet för mig själv... eller nåt. Snart dags att hämta Fiffen, undrar vilket humör hon är på. Vi skildes åt som ovänner i morse. Något jag absolut inte gillar, men så blev det. Jag har samlat kraft hela dagen för att stå ut med hennes negativa attityd. Är det speciellt hos 6-7 åringar. Att allt är ett problem och det måste verkligen framhävas på det mest negativa sätt som går? Det är så här hemma just nu. Jag måste hitta ett förhållningssätt mot detta så att konflikterna minimeras. Min söta, underbara tjej, kan verkligen trycka igång sin mamma. Jag älskar dig Fiffen!